konst

Fastnade på golvet

Min erfarenhet är att vi lägger mycket tid på kroppsspråk i konstsammanhang (och i samtal med andra, bilder i sociala medier och…ja, alltid). Just nu tänker jag främst på placering av kroppar; om någon står upp och den andra sitter ner hamnar den sittande i underläge. I alla fall när bilder och fotografi diskuteras i samband med orientalismen. Alltså – egentligen – hur bilden av Europa skapades genom Afrika på 1800-talet.

Så, jag satte mig på golvet, och fastnade där. Ljuset strömmade in genom diffuserade fönster. Du vet, såna där vågiga glasblock som ibland används i badrum för att avskärma dusch eller liknande.

Där ligger lite hundhår – eller katthår – under kabeln. Som om det håller hårt och inte vill släppa taget. Håller hårt. Sen ser jag plåstret på armen. Det jag glömde ta bort igår kväll efter ett blodprov.

Visst, stående och sittande positioner kan användas som maktmissbruk. Men, när en sitter på golvet (eller marken) så blir det så mycket närmare livet på något sätt. Sätt dig ner och testa. Titta dig omkring.

/Therese, som tog fram dammsugaren och eldade upp plåstret i spisen (eller nej, jag har nog inte dammsugit där ännu)