Akademi Valand

Hjärtan slutar slå

Återuppväcka en kärlek

Jag började 2018 med att volontära på en hästgård på Island. Där återuppväcktes kärleken till vad det djuret ger mig. Det är den enda miljön som får mig att inte tänka på något annat.

Det går inte att tänka på något annat. All fokus krävs. Annars kan något oplanerat hända.

Island är dock för kallt för min smak – om än otroligt vackert. Så jag längtade tillbaka till medelhavet, där mycket tid har spenderats på sistone.

Jag har sen dess hjälpt andra med deras hästar. Jag har fått känna på hur det är när hästar
blir gamla,
lämnas för att dö,
ska utbildas,
blir stulna,
slänger av mig,

och mycket annat. Men främst hur de ger mig energi.

Bilden

Med en lätt hjärnskakning trampade jag vidare i egna spår. Blåmärket fick andra att skratta, när jag haltade mig fram eller hade svårt att sitta. Bilden ovan är en del på ett fotoprojekt jag har arbetat med när jag kursade på Akademi Valand förra året.

Hjärtan slutar slå

Japp, det är så fotoprojektet heter. Jag vet inte om jag någonsin kommer att våga visa det i icke stängda rum. Men jag fortsätter arbeta vidare. För jag tror att det kan sluta i något gott.

Fotoprojektet startar i en rädsla om att skaffa barn. Några rader ur mitt artist statement:

Under en sommar gjorde djuren mig påmind om mina fasor. Hunden förlorade sina valpar och hästarna blev stulna. Kanske försvinner mina framtida barn, dina barn eller någon annans barn. Eller så kommer det aldrig att hända, för att det inte går att skaffa barn.

Eller ja, våga och våga. Jag vågar. Men det är bara den första versen som är skriven. Och kanske lite däremellan. Tanken är att det ska bli en trilogi. Bilder ur första och andra delen:

/Therese, som precis fyllt 30 och ser fram emot att vara mer aktiv här än tidigare 💃🏼