Jag tycker jag är vacker

Release och vernissage – Vi delar stämband

Gah. Jag är fylld med magi.

I tisdags släpptes verket Vi delar stämband – musik av Cornelia Arvidsson och fotografi av mig. Under flera år har jag fotograferat med Cornelias musik i öronen. Det har minst sagt varit känslosamt. Minst sagt. Bland annat för att jag fått ta till mig musiken på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.

Vårt verk

När vi träffades blev vi kära i varandras sätt att skapa musik och bild. I tisdags släppte Cornelia och hennes band en vinyl som kommer med en tillhörande fotobok. Jag är så stolt att fått ha varit med på den här resan.

Tankar om fotoboken

Vi delar stämband - fotobok
Två främsta utmaningarna var att: 1. veta hur jag ska fotografera och 2. formatet. Jag behövde ta in musiken ordentligt och hitta en berättelse. Samtidigt som den ska gå ihop med musiken behöver jag gräva i mig själv för att tolka det jag hör, läser och ser.

Några ord om att: Gräva i musiken

Med “vi delar stämband” ser jag en familjekoppling – du delar blod med någon; du delar DNA med någon; du har ärvt gener. “Jag tycker jag är vacker” har hjälpt mig i arbetet att ifrågasätta och konkretisera vad som är vackert. Och kanske har du sett bilderna och tänker “vadå vackert”. Men vackert för mig är när något gestaltas såsom det är (eller såsom jag vill att det ska vara).

Några ord om att: Välja format

Cornelias texter är sköra, ärliga och ger mig ett slag i magen. På ett positivt sätt. Jag blir påverkad, men stärkt. Det ville jag skulle spegla i formatet. Därför gjordes fotoboken i tidningsformat med sköra och tunna papper som omviras av ett starkt juteband. Du som har tidningen har kanske hållit upp den mot en ljuskälla eller koncentrerat dig extra för att kunna läsa bildtexterna. På samma sätt har jag samarbetat med Cornelias musik. Tidningarna är ihopsydda och jutebanden har märlats ihop, med syfte om att nå känslan av ett hantverk – likt musiken.

Åh, jag kan prata om Vi delar stämband i evigheter. Precis som alla föräldrar kan om sina barn. Men jag avslutar här. För nu.

Liveband med mer än musik

Alltså wow vilket liveband. Jag vill bara ha mer. Den största lyckan var i tisdags. Jag satt där och bara njöt av deras musik. Den går rakt in i kroppen och rör om. Jag vill se dem live igen. Du kan lyssna på dem här:

/Therese, som nu är tillbaka på gården bland alla djur och bananträd som susar i vinden


🎷🗞📖 Verket finns i 100 exemplar där vinyl och tidning kommer tillsammans. Hör av dig till mig eller Cornelia om du vill skaffa ett för en 200-lapp.

Skit ner dig på fotofestivalen Spegla i Norrköping

I år är det tredje året för fotofestivalen SPEGLA i Norrköping. Jag har varit på SPEGLA de andra två åren och alltid gått därifrån med inspiration, nya bekantskaper och en slags nytändning. Jag har varit på föreläsningar, workshops (sånt som våtplåtsfotografering och bygga hålkamera), bläddrat och köpt böcker m.m. Det är en viss stämning på fotofestivalen, som jag inte kan sätta fingret på.

En galet stor favorit är bildbaren. En samlingspunkt för alla deltagare. Tidigare år har jag njutit av alla pecha kuchas – en, i mina ögon, uppskattad föreläsningsform som ger mycket av många.

Gladeligen har jag fått lyckan att ställa ut bildspelet Skit ner dig som du kan läsa mer om på deras sajt. Jag är oerhört ödmjuk och tacksam för möjligheten.

Biljetter kommer snart. Håll utkik på deras Facebook.

En tjänst för dig som vill prata ut

Under arbetet med Vitt mjöl i påsen har det framkommit en oerhört viktigt output: vikten av att prata mental hälsa. Därför arbetar just nu jag och Ylme (den brutalt fulsnygga figuren som kommer att hålla till i tjänsten) på en app som ska ge stöd i möjligheten att få prata ut.

Mitt mål är att den finns på marknaden inom ett par månader.

Vill du vara med i projektet? Eller bara veta mer? Hör av dig på therese@banstrom.se.

Skit ner dig ställs ut genom Lokomotiv Bollnäs

Har du vägarna förbi Bollnäs i sommar? Då kan du se det ljudsatta bildspelet Skit ner dig som ställs ut i en grupputställning genom Lokomotiv Bollnäs.

Var då i Bollnäs? Hur länge? När?

Skit ner dig (och ett tiotal andra fotografer) finns i Paviljongen, Folkets park, till och med 26 juni. Vernissaget är nu på lördag – 26 maj.

Vadå skit ner dig?

Skit ner dig är ett ljudsatt bildspel med fotografier tagna under ett tidsspann om 26 år men med fokus på åren 2007 – 2008. Bilderna har kategoriserat i månader för att visa på skillnader och likheter mellan åren. Tonårstiden är repetitivt samtidigt som det händer mycket. Med vördnad och ärlighet vill jag ge min bild av vad det innebär att vara tonåring samt hur livet därefter fortsätter. Med andra ord; målet är viktigt, men vägen dit betyder allt.

Kanske väcker bilderna minnen från din egen tonårstid. Kan hända ekar det något i stil med: ”Du ska lyssna på mig”. ”Skit i hen”. ”De finns fler”. ”Kom hem”. ”Kom inte hem”. ”Ät maten”. ”Ta ut soporna”. ”Jag tar tid”. ”Ta en kaka”. ”Ta en till”. *dörrsmäll*.

Välkommen!

Vitt mjöl i påsen på Kulturhuset

Varje år har Kulturhuset “open call” där 100 fotografer får, på en bestämd yta, visa sina bilder. I år är det min tur att få visa tre fotografier ur serien Vitt mjöl i påsen.

Therese Banström - Fria fotografers filial

Igår var det ett varmt vernissage – både känslomässigt och varmt i lokalen. Det bästa med grupputställningar är att få inspireras och ta tempen på andra fotografer. Du kan se utställningen till och med 22 april.

Tack till er som kom (fram), tack för all stöttning och tack för tron om att fortsätta med projektet. Tack också för (väldigt oväntade) blommor.

Tredje gången gillt

Jag kommer ihåg det som igår. Men det var för tio år sen. Jag startade en blogg. Ja, det var tio år sedan. Och nu börjar jag på ännu en ny. Bara för att jag saknar formatet – inte för att jag kan skriva.