2010.09.28

Fönsterränder

Ur arkivet. Sitter här en söndag och städar i arkivet. Känns skönt att för en gångs skull ha allt samlat på ett och samma ställe, istället för utspritt på en drös med små hårddiskar. Men när jag skaffade lagringen så var jag för snabb och flyttade över allt till en mapp vid namn ”temporär”. Så här finns det städmöjligheter, hehe.

Kommer ihåg den här dagen för 6 år sen, när jag stod vid fönstret, och älskade ljuset. Det var varmt och konkret. Men jag är ju så förtjust i (den jag kallar) ängslig färgskala. Så jag tog bort färgerna för att bilden ska matcha med vad jag tänkte på just då.

Förrut

Och för att ge ”ur arkivet” mer kontext, eller visa det som trollkarlar aldrig gör, så såg bilden ut så här när jag hittade den:

008-kopia

Det här har jag gjort

  • Tagit fram hudstruktur (och den där finnen som nästan agerar något slags punktum) genom att sänka exponeringen
  • Minskat mättnaden
  • Ändrat temperaturen
  • Slängt på andra färger i högdagrar och skuggor

/Therese, som nog tar en paus i städningen

Jag vakar över dig

En natt vaknade jag och trodde att du var död. Min dröm sa det. Och jag hittade inte din puls. Där låg jag, med hjärtat i halsgropen, och letade febrilt efter att känna ditt hjärta slå.

(Är det inte konstigt hur snabbt en kan bli svettig?)

Det var inte så märkligt att jag drömde så, i och med att en annan precis fått uppleva den sanningen.

Men vet du vad? Jag finner en enorm tröst i kameran när tankarna svämmar över. Om jag ställer upp kameran och riktar den mot mig för att ta en bild så är det som att alla känslor försvinner. De är som bortbearbetade på några sekunder. Och det var precis det jag gjorde.

Klockan var mitt i natten och ur kameran visas istället en ljus bild av något så mörkt. Jag gillar att få välja hur en ska gå vidare. För ni ser väl hur nöjd han är när han sover, och jag håller hans hand?

/Therese, som vakar över alla i hennes närhet