En kärleksförklaring

För några helger sen fotograferade jag ett bröllop. Tänk att jag då hade lyxen att få hjälp av den bästa fotoassistenten – mannen i mitt liv. Med en stor skopa tålamod hjälpte han mig att reka platser, underhålla i allmänhet och glädjas i synnerhet.

Jag var väldigt förtjust i kossorna:

Det är inte ofta jag fotograferar bröllop längre, men när jag väl gör det har jag väldigt roligt 󾌴

Publicerat av Therese Banström den 3 september 2016

 
 
/Therese, som har hittat skatten i hennes liv

Du fångar mig i stormen och du är min vind

Jag kan få så många galna idéer eller fastna i en tanke. Det kanske låter halvsnurrigt, och det är precis vad det är. Du kanske känner igen dig i det jag skriver eller så har jag tappat dig helt nu.

Det jag vill komma fram till är att han plockar upp mig när jag befinner mig i en storm. Kanske är det en blåsigare höstdag eller en eldsprutande tornado. Han vet i alla fall hur man får stopp något som kan likna en naturkatastrof. I alla fall de flesta gångerna, och det är jag tacksam för.

Det här är den andra bilden i boken jag berättade om igår. Nu när jag har börjat dela med mig av min kärlek till den här karln vill jag bara fortsätta.

/Therese, som samlar bildboken under taggen (När) Om jag dör

Du är mitt morgonljus

Alt text

Min karl fick en bildbok av mig i julklapp som heter (När) Om jag dör. Jag är inte rädd för att jag ska dö, men jag håller på att sprängas av okunskapen om vad som händer när en dör.

Så jag ville berätta för honom vad som inte får glömmas bort när jag inte längre finns här. Det är en kärleksbok tillägnad honom. Och jag var så nervös för vad han skulle tycka om boken. Jag menar, hur skulle han ta det? Det inte är likt mig att dela med mig av känslor så pass konkret som jag tycker att jag har gjort.

Samma nervositet väcks inom mig nu när jag valt att dela med mig av de tio bilder som finns i boken, och låta varje bild få ett eget inlägg :) Jag har också planer på att låta boken få växa med tiden, så länge det går.

Den här bilden, tillhörande det här inlägget, handlar om ljuset i livet det vill säga det som får en att vilja gå upp på morgonen.

/Therese, som tycker att du är modig som tar dig ann mina bilder. Det är så jag får tänka när jag delar med mig av sånt jag tycker är personligt och nästintill privat :)

”Några varv runt jorden” Mvh, Therese Banström

Jag tog körkortsbilder på mannen min igår (det är en lång process att byta namn på allt…). Sen var det min tur att bli förevigad på bild och han frågar mig

Hur mycket älskar du mig?
varpå jag svarar
några varv runt jorden

Båda två vek sig av skratt efter att jag lyckats ploppa ur mig några väl valda och betydelsefulla ord (ironi). ”Några varv runt jorden”… Vad betyder det egentligen? Haha. Det är på samma nivå som när någon besvarar frågan ”hur gammal är du” med att säga ”27 jordsnurr”.

Therese Banström

/Therese Banström, som berömde mannen för att ha ställt en fråga istället för att tråkigt instruera personen framför kameran.

Du får den kärlek du tror du förtjänar

Du har säkert haft (eller har) en vän som du tycker förtjänar en bättre flickvän, man, sambo, pojkvän, livsparter eller så. Jag funderar på varför vännen väljer med någon man inte vill leva med. Och jag tror att jag har närmat mig en slutsats. Rädsla kan sätta käppar i hjulet för oss, eller den bekväma tryggheten, men jag tror ändå att det handlar om att du får den kärleken du tror att du förtjänar – på gott och ont. Medvetet eller omedvetet.

Varje morgon vaknar jag upp bredvid min kärlek. Jag drar upp persiennen. Om inte solen lyser upp rummet så gör han det.

Bilder är ur en bildbok jag gav karln i julklapp. Jag har tänkt att berätta mer om dem framöver.

/Therese, som säger god natt och sov så sött.