Du fångar mig i stormen och du är min vind

Jag kan få så många galna idéer eller fastna i en tanke. Det kanske låter halvsnurrigt, och det är precis vad det är. Du kanske känner igen dig i det jag skriver eller så har jag tappat dig helt nu.

Det jag vill komma fram till är att han plockar upp mig när jag befinner mig i en storm. Kanske är det en blåsigare höstdag eller en eldsprutande tornado. Han vet i alla fall hur man får stopp något som kan likna en naturkatastrof. I alla fall de flesta gångerna, och det är jag tacksam för.

Det här är den andra bilden i boken jag berättade om igår. Nu när jag har börjat dela med mig av min kärlek till den här karln vill jag bara fortsätta.

/Therese, som samlar bildboken under taggen (När) Om jag dör

Du är mitt morgonljus

Alt text

Min karl fick en bildbok av mig i julklapp som heter (När) Om jag dör. Jag är inte rädd för att jag ska dö, men jag håller på att sprängas av okunskapen om vad som händer när en dör.

Så jag ville berätta för honom vad som inte får glömmas bort när jag inte längre finns här. Det är en kärleksbok tillägnad honom. Och jag var så nervös för vad han skulle tycka om boken. Jag menar, hur skulle han ta det? Det inte är likt mig att dela med mig av känslor så pass konkret som jag tycker att jag har gjort.

Samma nervositet väcks inom mig nu när jag valt att dela med mig av de tio bilder som finns i boken, och låta varje bild få ett eget inlägg :) Jag har också planer på att låta boken få växa med tiden, så länge det går.

Den här bilden, tillhörande det här inlägget, handlar om ljuset i livet det vill säga det som får en att vilja gå upp på morgonen.

/Therese, som tycker att du är modig som tar dig ann mina bilder. Det är så jag får tänka när jag delar med mig av sånt jag tycker är personligt och nästintill privat :)

Du kommer att dö, men du ska leva också

En utslagen hjälte.

Det är inte ovanligt att man får frågan hur länge ens hund brukar leva. Jag skulle säga att det är den mest vanliga fråga.

”Jaha, du har en sån hund. De lever typ tolv år va? Då är det (inte) lång tid kvar…”

utslagenhjalte2

Tänk om vi sa så om/till människor. Vore inte det lustigt? Jag pratar gärna om döden, men det vore väldigt skönt att fokusera på livet också.

När det kommer till ”människofrågor” är vi också inriktade på framtiden. Till exempel ”när ska ni flytta ihop” (och när man har flyttat ihop kommer ”när ska ni förlova er” och sen ”när ska ni gifta er”, ”när ska ni skaffa barn” etcetera). Ska jag då fråga en äldre människa när hen ska dö?

Ja, det var kvällens dödssnack. Eller livssnack. Det beror på hur man ser på det :)

/Therese, vars lillskit ger livet glädje