Sova med stil

Bonzo, den lilla råttan, är expert på att se ful ut på bild. Sådär komiskt ful. Men vi älskar honom ändå.

Ikväll har han varit lite sådär extra ängslig. När han följer efter, mår lite halvt dåligt och ligger tätt, tätt inpå. Det är då man knappt vågar andas när han ligger och trycker mot ens kropp.

Fina lilla råttan.

/Therese, som inte riktigt förstår att vi redan spenderat 8 år tillsammans.

Ett födelsedagsbarn

Här har vi vår egna råtta. Han som gärna klättrar på soffryggen, precis likt en katt visade honom en gång i livet. Han som inte riktigt är så förtjust i att bli buren eller pussas…

bonzo_0V5A2909

bonzo_0V5A2918sv

Och han som inte tyckte att karlns födelsedagssång lät sådär jättebra.

bonzo8år

Men, vem tackar nej till en annars lekfull och alltid glad hårboll?

/Therese, som inte kan förstå att det redan har gått 8 år med Bonzo. Grattis på födelsedagen!

Du kommer att dö, men du ska leva också

En utslagen hjälte.

Det är inte ovanligt att man får frågan hur länge ens hund brukar leva. Jag skulle säga att det är den mest vanliga fråga.

”Jaha, du har en sån hund. De lever typ tolv år va? Då är det (inte) lång tid kvar…”

utslagenhjalte2

Tänk om vi sa så om/till människor. Vore inte det lustigt? Jag pratar gärna om döden, men det vore väldigt skönt att fokusera på livet också.

När det kommer till ”människofrågor” är vi också inriktade på framtiden. Till exempel ”när ska ni flytta ihop” (och när man har flyttat ihop kommer ”när ska ni förlova er” och sen ”när ska ni gifta er”, ”när ska ni skaffa barn” etcetera). Ska jag då fråga en äldre människa när hen ska dö?

Ja, det var kvällens dödssnack. Eller livssnack. Det beror på hur man ser på det :)

/Therese, vars lillskit ger livet glädje