Kopiera eller stjäla?

Jag är så less på att det är fult att kopiera och stjäla. Jag vet inte om jag har sagt det här – just nu pluggar jag digital design. Jag vill helt enkelt komplettera mestadels praktisk kunskap med mycket teori. Det passar kunskapstörstiga mig.

I alla fall. Vi fick en fråga av läraren som löd i stil med

”hur kopierar/stjäl man på en snyggt sätt”

Innan vi besvarade frågan i ett forum skulle vi titta på det här ignite talket av Jeff Veen. Jag tipsar dig om att göra samma sak.

Stjäl på!

Jag håller helt och hållet med på summan av kardemumman. Det är klart att vi ska stjäla. Jag menar:

  • Vi föds och lär oss att imitera varandra för att kunna växa upp och bli de vi blir.
  • I retoriken pratar man mycket om att spegla motparten för att få med sig den på sin sida/få sin vilja igenom.
  • På jobbet lär vi oss arbetsuppgifter genom att ”kopiera/stjäla” från varandra.

I skolan däremot, där ska vi inte stjäla eller kopiera. Och just det – vi ska helst dölja vårt arbete. Ingen får se – förrän det är inlämnat. Jag har många gånger funderat – varför är det så? – För att det är fult, för att vi ska visa att vi har lärt oss någonting osv.

Orden ”kopiera” och ”stjäla” bär med sig en negativ klang i det här sammanhanget. Jag skulle egentligen vilja ha andra ord som beskriver det jag menar med ”kopiera” och ”stjäla”. Kanske är ”inspirera” rätt ordval. Fast…nej. Jag vill ha ett nytt ord. Och jag förstår att människan vill vara unik, älskad för den en är, få cred för något en har gjort osv. Men om vi skulle dela med oss mer så skulle vi också lära oss mer.

Jag har stulit?

Bjuder på några bilder där vi fick i uppgift att härma en annan fotograf. Jag valde Arne Svensson (The Neighbors). Har jag stulit (idén) från honom?

Fokus: vad gör vi av det vi kopierar?

Åh, jag skulle kunna skriva i evigheter om det här. Men för att komma till sak: Vi alla kopierar/stjäl – medvetet eller omedvetet. Sen är frågan vad vi gör av det. I fotografi pratas det mycket om vikten av att vara ärlig med vad man har gjort. Titta bara på naturfotografen Terje Hellesø.

Till dig som inte orkar läsa hela texten – en summering

Jag tror på att vi behöver vara ärliga med vad vi har gjort av vad. Vem har vi inspirerats av? Vem har vi kopierat? Vad har vi stulit? På så sätt (i mina ögon) gör vi också något nytt  av det (till exempel – jag inspireras av fotograf x i mitt arbete om y. Mitt arbete om y handlar om min uppväxt i z. Fotograf x är inte uppvuxen i z och således blir min bildberättelse ”ny”). 

/Therese, som håller med Picasso

People I know av Inta Ruka

Månadens fotobok.
Jag fick höra att fantastiska Inta Ruka arbetar som städerska i vanliga fall. En stor erkänd fotograf. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det påverkar min bild av hennes fotografier och bildvärlden i sig. Den behöver inte vara sådär flådig, som den ibland ser ut att vara.

Fotograf: Inta Ruka
Utgivningsår: 2012
Köp boken: 355 kr (på Adlibris)

I boken får du följa med till olika platser där Ruka har träffat de avbildade. Det är tre projekt i ett och innehåller bilder från 80-talet och framåt. Boken känns fortfarande ny, då jag inte läst alla berättelser. Bilden ovan är en favorit.

”Vladimirs was a solider in the war. He walked all the way to Koeningsberg on his feet. He recived many awards and one medal. At the burial of his oldest son, who died in an accident, Vladimirs placed the medal inside the son’s coffin.”

Jag gillar att ta fram boken för att den är så stor och robust. Det får bära eller brista, ungefär så känns det när jag bläddrar i den. Ibland får ett bord agera stöd, men ibland går ett bord sönder pga den vikt som är på bordet (eller av annan anledning). Kanske är det just det som behövs i livet? Någon som ger dig trygghet och stabilitet.

/Therese, som gillar att fantisera vidare om vad en bok ger läsaren

Italia av Martin Bogren

Månadens fotobok. Jag har bara en sak att säga – köp den här boken. Så fin att läsa. Jag blir så inspirerad när jag ser diset i bilderna.

Fotograf: Martin Bogren
Utgivningsår: 2017
Köp boken: 277 kr (på Adlibris)

Den är så välkomponerad. Första gången jag bläddrade i den så vräkte jag ur mig ”jaaaaaa” när jag bläddrade till nästa sida. Nästan som att jag blev lycklig av hur boken är utformad och vilken bild som kommer när.

/Therese, som tycker att du ska svänga förbi Martin Bogrens sajt för att läsa mer

Ser dig se mig av Moa Karlberg

Reflektion

I Ser dig se mig av Moa Karlberg ifrågasätts integritet. Reflektioner i form av spegelbilder och tankar blir ett. Vem är du och vad vet andra?

Månadens fotobok

Idag vill jag tipsa om just den berättelsen. Den inspirerande mig till att hitta en spegelbild i köket (se ovan).

Tjuvtitt i boken Ser dig se mig av Moa Karlberg.
Tjuvtitt i boken

Fotograf: Moa Karlberg
Utgivningsår: 2009/2010
Köp boken: Finns b la på nevabooks för 150 kr.

Ser dig se mig är ett gäng porträtt tagna genom ett fönster där motivet ser sig själv i spegelbilden i fönstret (och inte kameran). På så sätt har Moa Karlberg fångat någon annans spegelbild. Jag gillar det autentiska och på ett sett känsliga i det hela. Skulle du vilja bli porträtterad utan att du visste om det?

Jag älskar ifrågasättningen om integritet. FRA, storebror och allt det.

En annan sak jag älskar från Moa Karlberg är hennes ”Trafficking”. Magisk. Skynda dit :)

/Therese, som nu kom på att hon också är engagerad i forlossningsfoto.se. Så avis! En dröm är att fotografera förlossningar.

The Neighbors av Arne Svenson

The Neighbors av Arne Svenson

Månadens fotobok
Jag är så himla nyfiken av mig. Många gånger på mina grannar. Hur lever de? Vad gör de? Hur ser deras hem ut? Får jag titta i kylskåpet? Arne Svenson har gjort en bok om just grannar.

Fotograf: Arne Svenson
Utgivningsår: 2015
Köp boken: 376 kr, finns bland annat på Adlibris

Jag har härmat Arne Svenson

Jag har nämnt Arne tidigare i samband med en fotouppgift där vi skulle härma en annan fotograf. Förutom lyxen i att hoppa in i rollen som en annan konstnär så gillar jag att bläddra i hans bok för att läsa om hans grannar.

Annat intressant om Arne Svensson: han har blivit stämd för det här projektet. Det var nämligen en granne som såg sig själv i en av hans bilder. Väldigt spännande historia.

/Therese, som ska natta sig själv alldeles strax

In Absence av Monika Macdonald

Månadens fotobok.
Alltså titeln får ju mig att vilja koka te, sätta mig i något mörkt hörn i en mysig fåtölj och tända en läslampa för att se vad som är i frånvaro. Gärna att det regnar utanför. Tack Monika Macdonald!

Fotograf: Monika Macdonald
Utgivningsår: Rykande färsk! 2016
Köp boken: 270 kr, finns bland annat på Adlibris

Det jag vet om fotografen är att hon är en svenska som gifte sig med en Macdonald. När hon skilde sig i 40-årsåldern (jag vet inte om hon skilde sig med Macdonald eller någon annan) ville hon testa på det där ungdomslivet. Så hon kom i kontakt med andra i samma situation och det livet får vi ta del av i boken.

Boken ger mig frågor som jag sen får ta del av. Handlar den om frånvarande från det vanliga livet? Eller om livet en har varit frånvarande från?

Monika Macdonald ställde ut på fotografiska tidigare i år, vilket jag totalt missade. Jag får sitta och läsa hennes bok istället och hålla utkik efter andra tillfällen.

/Therese, som älskar ”äckliga” bilder. Den där med naglarna ger en gåshud!

Kurskollegan arrangerar Spegla-fotografiska dagar

Spegla sig i backspegeln | Kodak Portra 400

Mitt uppe i det brustna hjärtat vill jag passa på att tipsa dig om något jag inte tänker missa – Spegla.

När jag var på fotokursen i somrasBiskops Arnö träffade jag bland annat Eva Lindblad. Där och då berättade Eva om Spegla – ”Tre dagar om och med fotografi i Norrköping!”. Hur kul?!

Spegla vadå?

Vad? föreläsningar, workshops och utställningar
Var? Norrköping
När? 14-16 oktober 2016
Vad ser jag fram emot? workshopen med den en annan Biskops Arnö-kurskollega Rikard Österlund

Under Spegla 2016 står den fotografiska bilden i centrum. Bilder som berättar, bilder som berör, bilder som får en hel värld att stanna upp och bilder som vi bara passerar. Fotografi är förmodligen en av världens mest utbredda kulturformer och tack vare tekniken kan alla ta egna bilder. Men vad betyder egentligen fotografiet? Och är verkligen alla fotografer?

Trots att vi omges av bilder mer än någonsin tidigare, funderar vi sällan på deras innehåll och hur de påverkar oss. Det vill vi ändra på. Genom utställningar som väcker frågor, genom föreläsningar som bidrar med kunskap och tack vare egna upplevelser.

 

Läs mer på deras sajt spegla.se eller på deras FB-sida.

/Therese, som längtar dit

Photo walk med Mikael Almehag och tips till dig som vill fotografera okända

Dagens lunch spenderades med ett gäng fotosugna deltagare och photo walk-ledare Mikael Almehag. Du kanske känner till fotomaraton? Mikael drog hem förra årets mara och tack vare kollegan Kristina hittade vi den här lunchaktiviteten.

Det var en photo walk blandat med workshop där uppgiften var att fotografera någon okänd. Jag ville utmana mig själv och kom då på att jag nog aldrig bett en okänd grimasera. Sagt och gjort – den första jag frågade sa ja :)

Tips till dig som vill börja fotografera okända

  • Var inte rädd
    Många är positiva till att ställa upp. Om du vill vara säker på att någon säger ja så skulle jag rekommendera att satsa på en karl (helst på något sätt utseendefixerad) i ca 20-30 års åldern eller en kvinna likt på bilden. Jag tror att alla inom de villkoren har sagt ja till att vara med.
  • Fotografera okända tillsammans med någon annan
    Det kan vara lättare att vara två de första gångerna.
  • Berätta varför du gör det
    Då förstår den som blir frågad varför hen ska ställa upp.
  • Tveka inte – gå bara fram till personen.
    Så fort ni börjar prata så är det mycket lättare
  • Ge den okände beröm efter ungefär 3-5 sekunders fotograferande
    Det är ganska tråkigt att bara stå där utan att fotografen säger något. Bekräftelse är ett vinnande koncept.

/Therese, som kan vara din +1 om du vill börja fotografera främmande människor på stan

Snabbkommando med ritplattan som jag alltid glömmer

Oftast sitter jag i soffan med bärbara datorn i knät. Men varje gång jag sätter mig vid stora datorn, med ritplattan, så kommer jag (och min rygg) på hur mycket jag älskar det. Problemet är bara att det är för långt mellan tillfällena att jag glömmer bort några snabbkommandon, hehe. Speciellt ett – mycket användbart – snabbkommando.

Så det här inlägget får bli en note to self och förhoppningsvis nyttigt för någon annan också :)

Hur man ändra storlek och hårdhet(?) på penseln i Photoshop

Ibland när du behöver göra punktjusteringar i bilden så kan det vara skönt att enkelt kunna ändra penselns storlek och hårdhet. Genom att hålla ner alt + ctrl och dra pennan (ritplattans pennan) uppåt eller åt sidan får du önskat resultat på nolltid.

Mer ingående beskrivning:

  • Förminska penselns storlek (diameter) = håll ner alt + ctrl och dra pennan åt vänster
  • Förstora penselns storlek (diameter) = håll ner alt + ctrl och dra pennan åt höger
  • Minska hårdheten (hardness) = håll ner alt + ctrl och dra pennan uppåt
  • Öka hårdheten (hardness) = håll ner alt + ctrl och dra pennan nedåt

När du använder den här funktionen får du en förhandsgranskning och info om penseln:

penseln

För dig som inte har/använder en ritplatta

Du kan också ändra snabbkommandon i Photoshop genom att gå in på Edit -> Keyboard shortcuts and menus. För att ändra snabbkommandon för penseln väljer du Tools vid ”Shortcuts for” och scrollar ner till (nästan längst ner) decrease/increase brush size/hardness.

/Therese, som fortsätter vidare

Where no Endings end – Jessica Silversaga

Fotobok av Jessica Silversaga

Månadens fotobok.
Att läsa fotoböcker passar mig som lätt tappar koncentration när jag läser vanliga böcker. Därför tänkte jag börja att, ungefär en gång i månaden, tipsa om fotoböcker jag har i min bokhylla.

Fotograf: Jessica Silversaga (sjukt coolt efternamn!)
Utgivningsår: 2011/2012
Köp boken: 212 kr, via fotografens Etsy-butik (det finns 250 upplagor och jag har upplaga nr 177 så skynda fynda :))

Om fotoboken

Boken är i A5 och på 80 sidor får jag ta del av de bilder som fotograferades under 2008-2010. I boken finns ingen text, vilket jag älskar med den. Då är det bokens titel ”Where no Endings end” och bilderna jag förhåller mig till när jag läser den.

Och vilka bilder! Alla olika val av ljussättning ger mig en blandning av det sköra och hårda. Det får mig att tänka på ilska och tacksamhet. Jag ser en tacksamhet för att det finns de som kan trösta en. Titta till exempel på bilden i uppslaget ovan. Ljuva och sköra stämmor.

/Therese, som återkommer med tips om en helt annan typ av fotobok nästa gång