Jag flyttade aldrig hemifrån, jag flyttade hem

Jag har hämtat bilderna som äntligen har framkallats!

Att vänta är inte riktigt min grej, precis som när en ville flytta hem. Jag var 18 år, gymnasist och mitt extrajobb gav mig nu möjlighet att betala för mitt eget tak över huvudet. Med mina kläder i kassor traskade jag till mitt hem där jag ska kunna andas.

Flytta hem-känslan kom tillbaka i ett temporärt hem på Sri Lanka – när han tittade ut genom fönstret, tog sig i håret och andades.

/Therese, som stod på ett svajigt bord och trodde att hon skulle missa bilden

2 svar på “Jag flyttade aldrig hemifrån, jag flyttade hem”

  1. Svar: Det är verkligen en stor utmaning att göra just det där, men det är nog en vi alla borde åta oss kanske? Fint att du har stunder då du känner den, kanske enklare att hitta och känna igen den i andra stunder i livet då? Jag har det verkligen till och från, vissa perioder flyter allt på och jag uppskattar minsta lilla mest hela tiden och väldigt lite bekommer mig. Just nu ser jag inget fint i vardagen alls och det mesta känns ganska tungt så, det går ju helt klart upp och ner – men det kanske man måste få tillåta det att göra också? Att alltid ligga på topp är nog svårt – även om målet är att göra det så ofta som möjligt.

    Tack för filmtipset, kikade precis på trailern – den måste vi se! många bra skådisar också :D Fin torsdag till dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *