Kopiera eller stjäla?

Jag är så less på att det är fult att kopiera och stjäla. Jag vet inte om jag har sagt det här – just nu pluggar jag digital design. Jag vill helt enkelt komplettera mestadels praktisk kunskap med mycket teori. Det passar kunskapstörstiga mig.

I alla fall. Vi fick en fråga av läraren som löd i stil med

”hur kopierar/stjäl man på en snyggt sätt”

Innan vi besvarade frågan i ett forum skulle vi titta på det här ignite talket av Jeff Veen. Jag tipsar dig om att göra samma sak.

Stjäl på!

Jag håller helt och hållet med på summan av kardemumman. Det är klart att vi ska stjäla. Jag menar:

  • Vi föds och lär oss att imitera varandra för att kunna växa upp och bli de vi blir.
  • I retoriken pratar man mycket om att spegla motparten för att få med sig den på sin sida/få sin vilja igenom.
  • På jobbet lär vi oss arbetsuppgifter genom att ”kopiera/stjäla” från varandra.

I skolan däremot, där ska vi inte stjäla eller kopiera. Och just det – vi ska helst dölja vårt arbete. Ingen får se – förrän det är inlämnat. Jag har många gånger funderat – varför är det så? – För att det är fult, för att vi ska visa att vi har lärt oss någonting osv.

Orden ”kopiera” och ”stjäla” bär med sig en negativ klang i det här sammanhanget. Jag skulle egentligen vilja ha andra ord som beskriver det jag menar med ”kopiera” och ”stjäla”. Kanske är ”inspirera” rätt ordval. Fast…nej. Jag vill ha ett nytt ord. Och jag förstår att människan vill vara unik, älskad för den en är, få cred för något en har gjort osv. Men om vi skulle dela med oss mer så skulle vi också lära oss mer.

Jag har stulit?

Bjuder på några bilder där vi fick i uppgift att härma en annan fotograf. Jag valde Arne Svensson (The Neighbors). Har jag stulit (idén) från honom?

Fokus: vad gör vi av det vi kopierar?

Åh, jag skulle kunna skriva i evigheter om det här. Men för att komma till sak: Vi alla kopierar/stjäl – medvetet eller omedvetet. Sen är frågan vad vi gör av det. I fotografi pratas det mycket om vikten av att vara ärlig med vad man har gjort. Titta bara på naturfotografen Terje Hellesø.

Till dig som inte orkar läsa hela texten – en summering

Jag tror på att vi behöver vara ärliga med vad vi har gjort av vad. Vem har vi inspirerats av? Vem har vi kopierat? Vad har vi stulit? På så sätt (i mina ögon) gör vi också något nytt  av det (till exempel – jag inspireras av fotograf x i mitt arbete om y. Mitt arbete om y handlar om min uppväxt i z. Fotograf x är inte uppvuxen i z och således blir min bildberättelse ”ny”). 

/Therese, som håller med Picasso

”Vi kör!”

Jag är så imponerad av Caroline; hennes dans (modern jazz/balett:ish) och kroppskontroll inspirerade mig till tusen. Sen bara äääälskar jag när en stöter på människor som en har det sådär härligt med. Gissa hur lycklig jag blev när hon glatt sa ”vi kör!” gällande fota vid/i vattnet.

Mitt bland tunga moln och snöregn traskade vi runt på Djurgården. Någon äldre herre frågade hur det var med Carolines fötter och i vilken tidning bilderna ska publiceras. Andra tittade nyfiket på. Vissa blir lessa på vädret men jag använde det till min fördel istället. Jag menar, där framför mig såg jag ju någon som liknade en filmstjärna. Inte nog med det så glider en svan förbi (som jag kanske återkommer med en bild på). Det blir väl inte mer saga än så?!

Tack Caroline!

/Therese, som återkommer med tips på en ny fotobok.

Magi | #fotokickstart

Jag älskar blind date:ar när de blir magi. Igår träffade jag dansaren Caroline. Jag kände mig extremt bortskämd med någon som bara slänger av sig skorna, går med på att hoppa i plurret (okej, inte så överdrivet, men traskade runt i vattnet) och dansar vidare.

Vi ville fånga frihet på bild. Däremellan pratade vi om vikten av att få uttrycka sig själv – oavsett om en gör det i dans, bild eller musik. Det blir någon form av livsstil istället för hobby.

Det var magi, och således är den här bilden med i månadens tema i #fotokickstart.

/Therese, som återkommer med fler bilder imorgon.

Jag tycker jag är vacker

Bandfoto Jag tycker jag är vacker

Long time, no see. När isen fortfarande låg där under Tranebergsbron, för ungefär en månad sen, hade jag sjukt roligt med bandet ”Jag tycker jag är vacker”. Jag ääääälskar deras bandnamn och musik. Lyssna på dem på Spotify vettja!

Här är två till favoriter:

Bandfoto Jag tycker jag är vacker
Stöket i den här bilden <3

Bandfoto Jag tycker jag är vacker
Utfrätta partier i den här bilden <3

Det bästa med den här fotograferingen är lekfullheten – att jag får leka med fotografins möjligheter. Jag uppfattar jazz som ”oregelbunden” och överraskande. Därför gjorde jag val som att exponera ”fel” och låta det skava här och där.

/Therese, som tycker att du ska spana in deras sajt också

People I know av Inta Ruka

Månadens fotobok.
Jag fick höra att fantastiska Inta Ruka arbetar som städerska i vanliga fall. En stor erkänd fotograf. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det påverkar min bild av hennes fotografier och bildvärlden i sig. Den behöver inte vara sådär flådig, som den ibland ser ut att vara.

Fotograf: Inta Ruka
Utgivningsår: 2012
Köp boken: 355 kr (på Adlibris)

I boken får du följa med till olika platser där Ruka har träffat de avbildade. Det är tre projekt i ett och innehåller bilder från 80-talet och framåt. Boken känns fortfarande ny, då jag inte läst alla berättelser. Bilden ovan är en favorit.

”Vladimirs was a solider in the war. He walked all the way to Koeningsberg on his feet. He recived many awards and one medal. At the burial of his oldest son, who died in an accident, Vladimirs placed the medal inside the son’s coffin.”

Jag gillar att ta fram boken för att den är så stor och robust. Det får bära eller brista, ungefär så känns det när jag bläddrar i den. Ibland får ett bord agera stöd, men ibland går ett bord sönder pga den vikt som är på bordet (eller av annan anledning). Kanske är det just det som behövs i livet? Någon som ger dig trygghet och stabilitet.

/Therese, som gillar att fantisera vidare om vad en bok ger läsaren

Far | #fotokickstart forsätter!

far till en annan verklighet - drunkna

Det jag älskar med homonymer är just att de är homonymer. Först så tänkte jag på ”far” som i ”pappa”, men jag ångrade mig och valde ”far” som i ”jag far någonstans”.

Jag far till en annan verklighet. Till tankar.

#fotokickstart fortsätter med ett tema per månad istället för ett per dag. Om du vill vara med kan du alltid gå med i facebook-gruppen. Vi röstar fram månadens tema tillsammans.

Och på tal om att doppa huvudet i vatten. Jag har sen barnsben alltid fått höra att man kan drunkna i en liten skål. Inte konstigt att jag är vettskrämd för vad som finns under ytan.

/Therese, som längtar till nästa månads tema