Fri, frustrerad och sårbar

02_fri-theresebanstrom

Som jag berättade igår skulle jag höra med kurskamraten om det är OK att jag publicerar bilderna hon hjälpte mig med. Jag fick ett ja (tack! :)).

Första uppgiften var alltså att fotografera på tre olika teman (fri, frustration och sårbarhet) och val av ljus ska ha en bärande betydelse för vad bilden förmedlar. Det första resultatet har ni här ovanför och resterande två är följande:

03_frustration-theresebanstrom

01_sarbarhet-theresebanstrom

Det är otroligt nyttigt att få höra andra prata om ens bilder. OCH titta på/prata om andras bilder. Speciellt när man fotograferar på samma villkor. Jag är så glad över att jag är här. Du får gärna ge dig på dessa bilder och berätta vilket tema du tycker tillhör vilken bild.

/Therese, som strax ska iväg på tisdagsmys tillsammans med alla andra kursare. Då ska vi ta fram ostbrickan, vinet, tända brasan och visa vad vi arbetar med just nu. Jag ska berätta om ”(När) Om jag dör” och är nervös…

Workshopar loss på Biskop Arnö

biskoparno-01

I morse landade jag och min packning på Biskop Arnö för att gå ”En workshop i visuell gestaltning med Anna Clarén”. Här ska jag bo tills på torsdag. Förutom att första dagen har bjudit på föreläsningar, magiskt väder och frisk luft har vi fått vår första bilduppgift: gestalta tre känslor.

Min kurskamrat agerade modell och imorgon ska vi visa upp bilderna för att prata vidare om valet av dess ljussättning. Jag hoppas få visa bilderna för er (ska dubbelkontrollera med kurskamraten).

biskoparno-02

/Therese, som ska ha tisdagsmys med kurskamraterna imorgon och tror att hon återkommer med resultat av uppgifter dagen därpå.

Misstänkt 23 A & B

Under 2016 genomför Therese Banström & Kristina Alexanderson det gemensamma fotoprojektet ”Den misstänkte – Du är den andra ser”. Projektet handlar om hur vi värderar människor av den bild som ges av dem i media – eller den som du ger av dig själv i social media. Vilken bild väljer du och vem blir du? Är du skyldig eller oskyldig? Är du en god människa eller en ond människa? Det ska vi undersöka i år. Ursprungsidén kommer ifrån #iftheygunnedmedown (vilken bild media väljer att visa av den misstänkte).

Hur skulle det kännas om du blev misstänkt?

Om jag var skyldig skulle jag skämmas och bli alldeles röd i HEEEELA ansiktet. Om vi tar till exempel politiker i tv, jättemycket smink och sen är de alldeles röda på halsen *haha*. Om jag var oskyldig? Vet inte, skrattar. Ska man gråta eller skratta?

/Therese, som har gjort den vänstra bilden

INFO Under 2016 genomför jag och fotovännen Kristina det gemensamma fotoprojektet ”Den misstänkte – Du är den andra ser”. Projektet handlar om hur vi värderar människor av den bild som ges av dem i media – eller den som du ger av dig själv i social media. Vilken bild väljer du och vem blir du? Är du skyldig eller oskyldig? Är du en god människa eller en ond människa? Det ska vi undersöka i år. Ursprungsidén kommer ifrån #iftheygunnedmedown (vilken bild media väljer att visa). Bilderna publiceras tillsammans, min bild till vänster och Kristinas till höger.

Ett födelsedagsbarn

famban

Här har vi vår egna råtta. Han som gärna klättrar på soffryggen, precis likt en katt visade honom en gång i livet. Han som inte riktigt är så förtjust i att bli buren eller pussas…

bonzo_0V5A2909

bonzo_0V5A2918sv

Och han som inte tyckte att karlns födelsedagssång lät sådär jättebra.

bonzo8år

Men, vem tackar nej till en annars lekfull och alltid glad hårboll?

/Therese, som inte kan förstå att det redan har gått 8 år med Bonzo. Grattis på födelsedagen!

Och låt livet vara oändligt

010

Jag kan inte hålla mig, så vi bläddrar till den sista sidan i boken och således den sista bilden i julklappen till min man. En julklapp som handlar om relationer och om min relation till honom. Vi har pratat om

  • varför en går upp på morgonen,
  • om skyddsnätet och kärlekens ramar,
  • om det perfekta,
  • och om att det inte alltid är perfekt,
  • men att en vakar över varandra,
  • och att en vill ha det stadigt i relationen
  • samtidigt som en behöver bli puschad,
  • och vikten av att passa in
  • som ibland går hand i hand med att vara tröstad.

Och till slut så landar vi i hoppet. Hoppet om att ha ett oändligt liv tillsammans. Likt en horisont.

Tack för att du har tagit dig tiden att läsa bilderna. Min dröm är att få prata vidare om dem – när och varför de är tagna. Tills dess kan du alltid bläddra igenom allt i ett:

  • Du är mitt morgonljus

  • Du fångar mig i stormen och du är min vind

  • Du är perfekt och du är min skärpa

  • Det är inte alltid perfekt

  • Jag vakar över dig

  • Med dig vill jag trotsa rädslor

  • Knyt upp mig, när du kan

  • Du är fin

  • Trösta mig

  • Och låt livet vara oändligt

/Therese

 

Trösta mig

09

Tröst är väl bland det finaste som finns? När en är sådär skör, och någon väljer att plocka upp alla bitar för att sen pussla ihop dem igen. Tejpa lite, om så behövs. Och om någon pusselbit saknas så gör denne en ny pusselbit.

Jag finner den trösten hos min man, men också hos kameran. Har du någon gång testat att sätta upp en kamera rakt upp och ner framför ansiktet och ta en bild? Och sen känns det bättre? Det fungerar för mig.

För det mesta brukar jag inte titta på bilderna. Men den här gången valde jag att ta med just den här bilden i boken för att tröst är en sån central del i relationer. Det är lika starkt att visa sig svag som att ta hand om någon som behöver stärkas :)

/Therese, som ser fram emot att visa dig sista bilden nästa gång

Du är fin

08

Den här bilden hänger i vår hall. De flesta skrattar när de ser den – troligtvis för att de ser tanttrosorna som sitter under armhålorna. Eller strumbyxornas form och sömmar. Jag kan också skratta åt den, av de anledningarna.

Det kan vara lite småskämmigt också och då kommer det nervösa skrattet. Jag skrattar också, och berättar för betraktaren att hen är modig som vågar titta på bilden. Den är ju trots allt utlämnande. Inte minst för nakenheten, men också för berättelsen om att passa in och vikten att vara nöjd med sig själv.

Och här kommer vi in på det boken handlar om – relationer och dess viktiga byggstenar.

/Therese, som säger: iväg med dig och ge din kära/e en komplimang!

Misstänkt 22 A & B

Under 2016 genomför Therese Banström & Kristina Alexanderson det gemensamma fotoprojektet ”Den misstänkte – Du är den andra ser”. Projektet handlar om hur vi värderar människor av den bild som ges av dem i media – eller den som du ger av dig själv i social media. Vilken bild väljer du och vem blir du? Är du skyldig eller oskyldig? Är du en god människa eller en ond människa? Det ska vi undersöka i år. Ursprungsidén kommer ifrån #iftheygunnedmedown (vilken bild media väljer att visa av den misstänkte).

Från vänster: min och Kristinas bild av veckans misstänkt.

Det beror på, om jag var oskyldig och blev misstänkt skulle jag bli arg, möjligtvis ledsen, upprörd. Om jag hade gjort det, som jag är misstänkt för, skulle jag känna mig avslöjad.

svarar veckans misstänkt på frågan vad en skulle känna/göra som misstänkt.

/Therese

INFO Under 2016 genomför jag och fotovännen Kristina det gemensamma fotoprojektet ”Den misstänkte – Du är den andra ser”. Projektet handlar om hur vi värderar människor av den bild som ges av dem i media – eller den som du ger av dig själv i social media. Vilken bild väljer du och vem blir du? Är du skyldig eller oskyldig? Är du en god människa eller en ond människa? Det ska vi undersöka i år. Ursprungsidén kommer ifrån #iftheygunnedmedown (vilken bild media väljer att visa). Bilderna publiceras tillsammans, min bild till vänster och Kristinas till höger.

Med dig vill jag trotsa rädslor

06

Kommer du ihåg fotoboken jag har börjat berätta om? Som jag gav karln i julklapp? Det är den där boken som går under namnet (När) Om jag dör där jag med tio sidor berättar om min kärlek till honom. Jag tänkte att det är dags att fortsätta med andra halvan av boken.

Vi har nu bläddrat förbi fem bilder och hamnat på den här. Fyra ben och och två par fötter. Fötter får mig att tänka på en gammal tjejkompis vars skostorlek är 42. Hon sa alltid:

Med ett par 42:or står jag stadigt på jorden!

och skrattade.

Det är precis så jag känner med min man. Att vi tillsammans har en stora fötter. Jag vågar trotsa mina rädslor för jag vet att vi är ett team som peppar och stöttar (okej, inte när vi tjafsar – då en ju ibland vara varandras största fiender hehehe).

Att stå stadigt tillsammans kan också ha sina baksidor. När en lever i vardagen (efter deadline på jobbet, med en hund som ska rastas, maten som ska ätas och så vidare) är det lätt att ta varandra för givet. Då gäller det att en lyckas ta sig ur tunnelseendet – att någon av oss trotsar vardagen och ser varandra.

/Therese, som hade nioårsdag med honom för en vecka sen <3

1 2 3 6